torsdag 18 juni 2009
onsdag 17 juni 2009
Dagens Politik: Därför är våldet i Iran onödigt
Krigsliknade bilder, revolutionsliknade sammandrabbningar och frihetsmarschliknade demonstrationer. Det är svårt att inte dras med och känna sympati kring allt det som nu händer i Iran. Men hur är det då egentligen.
Blir det snart fred? Upphör ockupationen av Rojhelat? Kommer alla partier i dagens Iran få ställa upp i kommande val om dagens "reformister" tar makten? Läggs atombomben på hyllan? – för evigt? Bryts kontakten med Hizballah, Syrien och Turkiet? Stoppas leveranserna av terror till Södra Kurdistan och Irak? Upphör hoten mot USA och Israel? Knappst. Det tråkigaste är att internet ligger nere. Förutom att folk blir skjutna. Det är helt onödigt.
Det absoult mesta som kan hända i Iran idag är att dom som kallas "reformister" uppgraderas till fundamentalister och får då uppgiften att administrera bl.a den islamska regimens kärnvapenprogram, förtrycket och ockupationen av Kurder, hoten mot Israel och USA, destabiliseringen av Södra Kurdistan och Irak, stödet till Hizballah, samarbetet med Turkiet och Syrien i försöken att kväsa den kurdiska frihetskampen plus allt annat som är det persiska prästadömets kärnangelägenheter och vardagsbestyr. Inget nytt under solen med andra ord. Och få Kurder höjer på ögonbrynen. Vi har sett det förr.
Om denna "revolution" lyckas skulle dagens styrande fundamentalister döpas om till "reformister" (möjligen till "De nya reformisterna") men mer är det inte. Tyvärr. Det skenbart splittade styrande skiktet i Iran byter periodiskt uppgift med varandra – inte position, den övertas. Mycket mer än så är det inte.
De förtryckta och ockuperade i Iran är redan i den iranska grundtanken statiskt definierade. Det skikt förtryckta i Iran tillhör/utgör är skyddat från frihet. Denna politiska tradition är få iranier villiga att överge eller ens diskutera. Vägen till frihet för Kurder i Rojhelat är besvärlig. Jag säger inte att det som händer i Iran inte skulle kunna utmynna i en utveckling i rätt riktning, bara att det inte är särskilt troligt. Jag är ju trots allt en optimist. Chansen är stor att vi blir ännu mer intrasslade i den persiska härvan under scen- och kostymbytet. Då blir vägen till vår frihet kanske inte längre, bara mer besvärlig, mer – långtråkig.
Därför är våldet i Iran är onödigt.
Blir det snart fred? Upphör ockupationen av Rojhelat? Kommer alla partier i dagens Iran få ställa upp i kommande val om dagens "reformister" tar makten? Läggs atombomben på hyllan? – för evigt? Bryts kontakten med Hizballah, Syrien och Turkiet? Stoppas leveranserna av terror till Södra Kurdistan och Irak? Upphör hoten mot USA och Israel? Knappst. Det tråkigaste är att internet ligger nere. Förutom att folk blir skjutna. Det är helt onödigt.
Det absoult mesta som kan hända i Iran idag är att dom som kallas "reformister" uppgraderas till fundamentalister och får då uppgiften att administrera bl.a den islamska regimens kärnvapenprogram, förtrycket och ockupationen av Kurder, hoten mot Israel och USA, destabiliseringen av Södra Kurdistan och Irak, stödet till Hizballah, samarbetet med Turkiet och Syrien i försöken att kväsa den kurdiska frihetskampen plus allt annat som är det persiska prästadömets kärnangelägenheter och vardagsbestyr. Inget nytt under solen med andra ord. Och få Kurder höjer på ögonbrynen. Vi har sett det förr.
Om denna "revolution" lyckas skulle dagens styrande fundamentalister döpas om till "reformister" (möjligen till "De nya reformisterna") men mer är det inte. Tyvärr. Det skenbart splittade styrande skiktet i Iran byter periodiskt uppgift med varandra – inte position, den övertas. Mycket mer än så är det inte.
De förtryckta och ockuperade i Iran är redan i den iranska grundtanken statiskt definierade. Det skikt förtryckta i Iran tillhör/utgör är skyddat från frihet. Denna politiska tradition är få iranier villiga att överge eller ens diskutera. Vägen till frihet för Kurder i Rojhelat är besvärlig. Jag säger inte att det som händer i Iran inte skulle kunna utmynna i en utveckling i rätt riktning, bara att det inte är särskilt troligt. Jag är ju trots allt en optimist. Chansen är stor att vi blir ännu mer intrasslade i den persiska härvan under scen- och kostymbytet. Då blir vägen till vår frihet kanske inte längre, bara mer besvärlig, mer – långtråkig.
Därför är våldet i Iran är onödigt.
tisdag 16 juni 2009
måndag 15 juni 2009
söndag 14 juni 2009
torsdag 11 juni 2009
måndag 8 juni 2009
söndag 7 juni 2009
fredag 5 juni 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
